BETYG
3.4
av 5
Antichrist
2009
Danmark, Frankrike, Italien, Polen, Sverige, Tyskland
100min
IMDb
Ett par som förlorat sin lille son åker ut till sin stuga i skogen för att konfrontera sina rädslor. I takt med att terapin fortskrider börjar naturen löpa amok, och en redan illavarslande situation blir snabbt ännu värre.
Recensioner
Filmen handlar om ett äkta par som förlorar sin son i en tragisk olycka. Mannen lever ut sin sorg direkt och försöker gå vidare med livet medan kvinnan stänger ilskan, chocken och sorgen inom si... Läs mer »
Trier klär ut Jesus till modern psykoterapeut och kastar metaforiska ekollon mot honom. Resultatet är mäktigt, men lite väl skadeglatt.
En man och en kvinna sörjer sitt döda barn. Hon nästan f... Läs mer »
Vid sidan av historierna och de bilder von Trier hittar fascineras jag alltid över hans ständiga återkommande oräddhet. Varje film verkar dels tvinga fram ett nytt uttryck ur honom (hur olik är i... Läs mer »
Kommentarer
En vild resa som lämnar ett kraftigt intryck, vilket var avsikten antar jag. Dock är jag inte säker på om jag förstår vad Trier vad ute efter...
Det är ju på sätt och vis väldigt bra och fantastiskt vackert, men jag klarar helt enkelt inte av sånt här. Jag går sönder.
Det man en gång har sett kan inte göras osett. Undvik denna film. För din egen skull. Tro mig.
Det här är en film att inte ha fel förväntningar på. Alla som trodde på en von Triersk Evil dead eller Besökarna lär ha blivit besvikna, vilket jag också delvis blev första gången. Det är mestadels en film om sorg, med vissa ska vi kalla det äss i rockärmen. Nu vid andra titten föll iaf det mesta på plats i samklang: det bävande bildspråket, de suggestiva miljöerna, musiken, mystiken, kraften, det hudlösa spelet och känslostormarna. Inledningen behöver jag väl inte ens nämna.
Förstår mig inte på såna här filmer.
Ja, vad ska man säga? Är han ett geni, eller galen den gode von Trier? Aldrig har väl någon legat så nära gränsen? Introt är smått magiskt. Detta är också början på något som skulle kunna bli riktigt intressant. Men, tyvärr spårar den lite väl mycket och blir mest bara obehaglig. Den största behållningen sedan är Charlotte Gainsbourgs skådespel. 5/10
Ömsom obehaglig och hänförande vacker. Historien som innehåller en del intressanta ämnen, döljer detta ganska väl i sin oklara presentation, och blir på så sätt i sig själv ganska oklar. Men att Von Trier är kompromisslös tycker jag om.
Det finns fåtala stunder som jag älskar med den. Det jag hatar med von Trier är att nästan alla filmer har han fantastiska delar och usla delar, jag förstår inte hur han gör det. Jag är både såld och oimponerad på samma gång. Det blir jag "imponerad" av. Fotot i början och slutet är gripande. Det finns också obesvarda frågor. Sega filmer kan vara vackra, men jag är osäker på denna. Hade svårt att bestämma mig så jag ger den en tvåa men det kanske den inte ens är värd. Jag är bara förvirrad, fan ta dig Lars!
Såg den med en vän och tro mig, sällan har spegelnerverna gjort lika mycket utslag som då. Men någon vecka efteråt när vi pratade om filmen kunde vi till vår förvåning komma överens om att filmen var riktigt bra gjord, trots allt, som vi tyckte det var, gore.
