BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Änglagård
Cabaréartisten Fanny ärver en gammal herrgård av en morfar hon aldrig träffat. Hon flyttar dit med sin vän Zac som är dragshowartist. De bemöts med misstänksamhet, fördomar och skvaller. Under ytan på den lantliga idyllen pågår dock många intriger som långsamt nästlas upp.
Originaltitel | Änglagård |
Alternativ titel | House of Angels, Angel Farm |
Regissör | Colin Nutley |
Manus | Colin Nutley |
Genre | Drama, Komedi, 90-tal |
Skådespelare | Ing-Marie Carlsson, Helena Bergström, Sven Wollter, Tord Peterson, Peter Andersson, Jakob Eklund, Reine Brynolfsson, Viveka Seldahl, Jan Mybrand, Rikard Wolff, Ernst Günther, Per Oscarsson, Görel Crona, Gabriella Boris, Johannes Brost, Carl-Einar Häckner |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 13982 |
Filmnummer | 2877 |
Recensioner
Fanny och Zac är bästa vänner. De lever som bror och syster. Fannys och Zac försörjer sig på sina shower på nattklubbarna på kontinenten. Zac är homosexuell och klär upp sig till kvinna, Fan... Läs mer »
Kommentarer
Det är en stabil, om inte särskilt speciell, historia där en del scener lyser lite extra. Personligen tycker jag ämnet är intressantare är karaktärerna, som filmen fokuserar mer på, och att trådarna inte riktigt hålls ihop mot slutet. Ganska god underhållning bjuds det ändå på, med en och annan pralin här och där.
Tempo och rappa dialoger är ju inte Colin Nutleys styrkor som regissör; hans tidigare film Blackjack är ju ett riktigt tråkigt sömnpiller och även Änglagård hade kunnat va ca 20 minuter kortare. Den är ändå lite småtrevlig. Även om storyn knappast är originell är den välspelad och håller intresset uppe hyfsat, men varför den är en av de mest populära filmerna i svensk filmhistoria är lite svårt att förstå. 3-
Ovanligt bra för att vara Nutely. Tycker den gestaltar svenskar i allmänhet på ett bra sätt, framförallt genom Rut och Axel, men även de underbara bröderna. Vill även lyfta fram den vackra musiken som Björn Isfält komponerat.
De negativa är väl att manuset lite saknar en röd tråd. Med bättre manus och en intressantare huvudperson (helst annan skådespelerska med) hade detta kunnat bli riktigt bra.
Härlig svensk 90-talssommarkänsla i filmen, och den är rätt trevlig att se på rakt igenom också. Dippar tyvärr lite väl i slutet när jag tycker det blir en del lösa trådar märkligt hängande..
En bra film som speglar den svenska befolkningen ganska bra. Ända skillnaden är att den riktige Svensken är mer blyg, butter och arg.
Har inte sett om denna sedan den kom. Vad svenska skådespelare är dåliga; JAG! ÄR! AKTÖR! SE! MIG! AGERA! verkar alla vilja uttrycka medan de styltar omkring och reciterar sina repliker. Bergström är en av de som faktiskt gör väldigt bra ifrån sig, tillsammans med Wolff och förstås den oslagbara "brödrakombinationen" Ernst Günther/Tord Peterson. Nutley gillar också verkligen att exponera sin frus kropp, som vid den här tiden onekligen var i världsklass. I filmen finns ett påtagligt landsbygdsförakt, där de härliga stadsborna får komma in och lära upp lantisarna, parat med ett övertydligt budskap om de erotiskt ärligt utlevande kosmopoliterna kontra de i buskarna smygande, sexuellt tillbakatryckta byborna. Inte första gången detta förakt reproducerats i svensk film och verkligen inte sista men övertydligt när man idag ser om den. Filmen är trots det tröttsamma, uttjatade uppfostrande och moraliserande anslaget inte dålig och det är väl en av de bättre klassikerna inom svensk film, framför allt på grund av fotot, som ju är välkänt magiskt. Även ljudet/musiken är fantastiskt bra. Slutligen är några dialogdrivna scener, speciellt köksbordsscenen där de fyra bästa skådisarna får spela intimt tillsammans, riktigt riktigt bra och hjälper upp betyget till en stabil fyra.
Jodå, går helt klart att se på men känns lite "gammal" i sina stunder. Trots det en trea.
En film i sann Nutley/Bergströmanda. Fast lite småmysigt med fina miljöer.
Att jag inte har sett den här förrän nu, säga vad man vill om Colin Nutley och Helena Bergström men nog är det här ändå kanon i svensk filmhistoria. Kvalitetsmässigt är det ett steg ner från den fenomenala BlackJack som Nutley gjorde innan men det finns ändå mycket bra här. Utmana trångsynthet och fördomar är ju alltid bra, bybornas reaktioner när Wolff och Bergström glider in direkt från kabarévärlden är alltifrån underhållande till skrämmande. Det är inte en film som känns fantastisk i utförandet, men det är många fina skådespelarinsatser och tillräckligt många roliga scener för att en 3a till slut ska vara motiverad. Härligast är nog ändå Ernst Günther, vilken mysfarbror han verkar vara. En svag 3a.
Fy fan vilket skräp!! Hatar nästan allt som har att göra med Colin Nutley och Helena Bergström..URK!!!