BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Älska mej
Tonårstjejen Sussie placeras i ett nytt fosterhem, ett i raden av många. Sussie slår och skriker förtvivlat i ett våldsamt rop efter kärlek. Frågan är om hon denna gång har funnit någon som kan älska henne "ända ner i helvetet" . Först när hon kan få bevis på det kommer hon att stanna, för då har hon hittat hem.
Originaltitel | Älska mej |
Alternativ titel | Love Me, Älska mig |
Regissör | Kay Pollak |
Manus | Kay Pollak, Johanna Hald, Ola Olsson |
Genre | Drama, 80-tal |
Skådespelare | Anna Lindén, Tomas Fryk, Lena Granhagen, Tomas Laustiola, Jenny Kai-Larsen, Ernst Günther, Örjan Ramberg, Hans Strååt, Stig Torstensson, Hans Strååt, Elisabet Palo |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 117 |
Filmnummer | 19171 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Tacksamt ämne att göra en Kay Pollack-film av och visst finns det starka/jobbiga scener. Ibland har den en lätt bisarr ton (Hej Örjan Ramberg!) och det blir lite tradigt med Sussis alla psykbryts.
Men helt klart sevärd Pollack-film som känns lite undanskuffad.
Ett omtumlande och ohämmat drama präglat av konflikter och fysiska övergrepp. Gissningsvis inspirerad av verkliga händelser. Starkt att någon vågar sig på det. Jag tycker att den fångar människornas frustration och svårighet att hantera den. En del bra skådisar och härlig 80-talskänsla med soundtracket. Det är väl inget speciellt med slutet. Vardagen tar ju inte slut bara för att filmen gör det. En stark trea, men Barnens ö håller jag fortfarande varmare om hjärtat.
En fråga jag ställer mig är, vad är ett bra slut som FabianBom skriver? Är det ett välgjort slut eller positivt slut som åsyftas? Kan en film med ett pessimistiskt slut aldrig vara "bra" och tvärtom?
hade fått en 3 om filmen slutat bra, men gör filmer aldrig i pollaks filmer
Mycket bra. Otäck undergångsskänsla hela filmen igenom som förstärks rejält av Allan Petterssons suveräna 7:e Symfoni.
Tjejen som spelade huvudrollen som Sussi var mycket bra men tycks ha lämnat skådespeleriet bakom sig helt och hållet.
grym...lämnar ingen oberörd..
Jag föstår inte hur jag orkade titta på en sådan här film. Men på något sätt så lyckades jag fastna ändå.. Bakis som jag var.
Gripande handling och stundvis gjorde den mig tårögd. Men, jag vill inte ge den mer än en 2:a, men långt ifrån en etta.
Kom ihåg att den här satte djupa spår i mitt filmhjärta. Har faktiskt inte vågat se om den nu typ tjugo år efter, inte för att den skulle vara läskigt känslosam, men för att jag skulle förstöra den mäktiga känslan som minnet begav.
Ganska ok.
JAG HATAR EN HÄR FILMEN. Det va knappt så att jag klarade av att kolla klart.