BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Allt för min son
Miriam och Antoine har skilt sig och deras trasiga äktenskap leder till en bitter vårdnadstvist. För att skydda sonen Julien från fadern söker Miriam ensam vårdnad, men domaren lyssnar till faderns argument och beslutar om gemensam vårdnad. Julien hamnar mitt emellan och blir till gisslan i sin egen familjs smutsiga konflikt. Nu är det upp till honom att se till att det värsta inte inträffar?
| Originaltitel | Jusqu'à la garde |
| Alternativ titel | Custody |
| Regissör | Xavier Legrand |
| Manus | Xavier Legrand |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Léa Drucker, Denis Ménochet, Thomas Gioria, Mathilde Auneveux, Mathieu Saikaly, Florence Janas, Saadia Bentaïeb, Coralie Russier, Sophie Pincemaille, Emilie Incerti-Formentini, Jenny Bellay, Martine Vandeville, Jean-Marie Winling, Julien Lucas |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 51 |
| Filmnummer | 131843 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Inte särskilt intressant på pappret och ännu värre dramatisering. Väldigt fransk på ett dåligt vis. Jag uppskattar ändå den våldsamma upplösningen, så den får en väldigt svag tvåa.
Mycket skickligt uttänkt och genomfört, just det att vi får börja från noll, utan åsikter om de inblandade. Domaren som vill vara rättvis, samtidigt som hon har den yttersta makten över deras liv och att det får konsekvenser, en skrämmande tanke. Under hela filmen låg det en underliggande och hotfull spänning som kändes i varje fiber, den lille pojken som fick agera slagträ var ytterst svårt att se och hur han hela tiden försökte balansera och skydda. En stark trea.
Helt okej film, man ville bara ge gubben en fet smäll...
Riktigt isande thriller spänningen håller i sig från början till slut. Extremt trovärdig, välspelad och effektfull.
Spännande på ett högst obehagligt sätt. Jag gillar att filmen till en början sätter oss i publiken i samma utifrånperspektiv som rättsväsendet betraktar situationen ifrån, och att vidden av den sedan sakta smyger sig på. Maktlösheten känns verkligen och illustreras bäst av lillkillen i en bra skådespelarinsats. Även Denis Ménochet är bra i sin nedtonade hotfullhet. Jag gillar även att man får se hur personerna runt om påverkas av allt detta, kanske framför allt scenerna med farföräldrarna. Filmen säger kanske inget nytt i slutändan, men den sätter oss i karaktärernas skor på ett skickligt vis
En väldigt imponerande långfilmsdebut för Xavier Legrand om regissör. Ett väldigt starkt porträtt av våld i nära relationer med en slutakt som är bland det mest skrämmande jag sett i en film med detta ämnet. Även om handlingen i sig är ganska okomplicerad och rak så håller han mig i sitt grepp genom ett starkt bildspråk som ofta tar överhanden från dialogen och med väldigt skickliga skådespelarprestationer. Hade det inte varit för bihistorien med systern som är lite svag och inte går någonstans så hade jag förmodligen satt högsta betyg.
Väldigt välspelad och en bra och tänkvärd story om barn och kvinnors sårbarhet i ett ibland snårigt rättssystem, men lite för seg och kanske splittrad för att jag ska sätta ett högre betyg. Sevärd är den iaf.
