BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Alla talar om Grace
Den lätt tankspridda Grace upptäcker sin man med en annan kvinna. Hennes pappa försöker få henne att lösa problemet inom familjen och sköta det hela diskret. Men Grace gör tvärtom. Hon ställer till med en scen som hela staden kommer att prata om.
| Originaltitel | Something to Talk About |
| Regissör | Lasse Hallström |
| Manus | Callie Khouri |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 90-tal |
| Skådespelare | Julia Roberts, Dennis Quaid, Robert Duvall, Gena Rowlands, Kyra Sedgwick, Haley Aull, Brett Cullen, Muse Watson, Anne Shropshire, Ginnie Randall, Terrence Currier, Rebecca Koon, Rhoda Griffis, Lisa Roberts Gillan, Deborah Hobart, Amy Parrish |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 4217 |
| Filmnummer | 478 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Absolut inte min typ av film...
En film om infantila människor. Hallström gör sitt bästa. Svag trea.
Ytterligare en film som jag var "tvungen" att se. Dvs. otextad på en engelska-lektion, men den är faktiskt bra. Det gäller att vidga sina vyer.
Många bra skådespelare men det som saknas är ett större djup när det gäller just rollkaraktärerna. Man får inget grepp om dem och särskilt Julia Roberts rollkaraktär. Sedwick får dock utrymme att stjäla scener med alla de roligaste replikerna. Lasse Hallströms tredje amerikanska film om jag inte minns fel.
Jag har alltid sagt att Hallström har en hög lägstanivå, men här blev den lite lägre. Hans sämsta film av de 16 jag har sett.
Väldigt standardiserat, och väldigt mycket Lasse Hallström. Det är en sån där film där varje karaktär och varje händelse är noggrant konstruerad precis efter den funktion de ska fylla i filmen, och det är sån där film där man hela tiden försöker se till att publiken ska känna precis rätt sak vid precis rätt tillfälle. Raka motsatsen till en naturlig film alltså. Vi bjuds dessutom på fånig humor och en irriterande lillgammal unge spelad av en usel barnskådis. Budskapsmässigt är det också en väldigt konstig film, den vill med all oönskad övertydlighet vara feministisk, men i slutändan förmedlar den en, redan på den tiden, föråldrad kvinnosyn. Jag hade föredragit att det hade varit tvärtom, alltså att man hade skippat den billiga tramsfeminismen, men samtidigt förmedlat en vettigare kvinnosyn. Jag antar att filmen dock först och främst bara vill vara trevlig, och visst, jag gillar miljöerna och skådespelarna är kompetenta, men mer än måttligt trevligt hade jag aldrig
Mysig, små trevlig och underhållande film som är som väntat; riktigt amerikansk hela vägen men jag har samtidigt en svag punkt för filmer som kretsar kring äktenskap-i-spillror-filmer. Men filmen känns också väldigt enkel och platt rakt igenom även om den levererade några känslor. Men ja, en helt ok film ändå som fungerade att titta på.
Den bästa av mysfilmer! Jag har sett den här otaliga gånger. Ses med fördel en seg förmiddag när man ligger hemma sjuk.
Med tanke på vilka som är med i denna rulle hade jag kanske lite för höga förhoppningar.
