BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
A Canterbury Tale
Mitt under andra världskriget anländer tre människor till en liten by i södra England. Alison Smith - en ung kvinna från London, Peter Gibbs - en engelsman på permission från armén och Bob Johnson - en amerikansk sergeant som hamnat fel på vägen till Canterbury. När de promenerar in i byn blir Alison attackerad av en man som häller klister i kvinnors hår. De tre kompanjonerna beslutar att stanna och avslöja 'klistermannen', men blir förtrollade av den lilla byn och dess historia.
| Originaltitel | A Canterbury Tale |
| Regissör | Michael Powell, Emeric Pressburger |
| Manus | Michael Powell, Emeric Pressburger |
| Genre | Drama, Komedi, Mysterium, 40-tal |
| Skådespelare | Eric Portman, Sheila Sim, Dennis Price, John Sweet, Esmond Knight, Charles Hawtrey, Hay Petrie, George Merritt, Edward Rigby, Freda Jackson, Betty Jardine, Eliot Makeham, Harvey Golden, Leonard Smith, James Tamsitt, Kim Hunter, Maude Lambert, David Todd, Beresford Egan, Anthony Holles, Charles Paton, Jane Millican |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 79 |
| Filmnummer | 25671 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Väldigt brittisk mys-"thriller" med fint foto och ett bra berättartekniskt tempo. Jag hade lite svårt för den amerikanske soldaten, som inte riktigt passade in i filmens brittiska känsla, men det var väl en del av det propagandistiska budskapet att alla allierade är goda människor.
Helmysig och solklar trea fram till upplösningen som tappar mig totalt. Massor med bra småsaker och jag gillar verkligen hur den kvinnliga huvudrollen är stark och inte tar någon skit! Men den jävla gubbfan borde fått mer skit. Hela upplösningen känns bara askonstig och propagandiatisk och passar verkligen inte alls in i vad jag gillade med dom första två tredjedelarna. Känns så kasst att sätta en tvåa men när jag bara vill kasta sista tredjedelen i sjön är en trea ett gravt överbetyg.
britterna gjorde märkligt sublima filmer under kriget, trots propaganda-inslagen går de bortom sin era och skapar en alldeles särskild universell känsla. plus att de var oklanderligt gjorda förstås.
En helt okej film som är godkänt kul att kolla på men känns bra menlös och daterad.
som nån jävla ealingkomedi. Powell och Press har nått högre höjder än det här även om det förstås är underhållande och trivsamt. plus för att huvudpersonen är så jävla fuckad. det är också väldigt snyggt rent plåtmässigt emellanåt.
Kan väl börja med filmens främsta behållning: det vackra fotot och den härligt dramatiska ljussättningen. Filmen som helhet är en något märklig blandning av lätt propaganda, kriminalmysterium, litterära allusioner och arkitekturdokumentär. Håller med om att Alison Smiths karaktär är osedvanligt trevlig.
Egentligen har inte "A Canterbury Tale" någon riktig berättelse. Men hur ofta får man se en film där grundhistorien tar slut efter de första 2/3 och den sista delen fylls ut av landskap och arkitektur? Så småningom insåg jag att det kanske inte var Powells & Pressburgers avsikt att göra en film om människor utan snarare dokumentera den brittiska landsbygden under andra världskriget. Resultatet är vacker men kanske inte lika slående som duons Technicolor-filmer.
En ganska otypisk Powell/Pressburger-film. Också fanns det ganska mycket som var oklart för mig, t.ex kopplingen till Chaucer, vad hela fimen gick ut på
Trevligt att se om Michael Powells och Emeric Pressburgers A Canterbury Tale från 1944 efter nästan tjugo år; det är en mycket charmig och mysig film som väl fångar filmskaparnas kärlek till den engelska landsbygden och engelska traditioner och levnadssätt. Handlingen (en blandning av beredskapsfilm, deckare, komedi och fantasy) är egentligen lite bisarr men vad gör det; det är ändå en magisk förening av realism och fantasi. Bland skådespelarna gillar jag särskilt Sheila Sim i rollen som Alison Smith; den unga frimodiga kvinnan från London. Betyg 4.
Lysande, helt enkelt lysande.
