BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
45 år
Det är bara en vecka till Kate Mercers fyrtiofemte bröllopsdag och planerandet inför festen går som smort. Men då kommer ett brev till hennes man. Liket efter hans första kärlek har hittats nedfruset och välbevarat i de schweiziska Alperna. Nu är frågan om det finns ett äktenskap kvar att fira när det är dags för festen.
| Originaltitel | 45 Years |
| Regissör | Andrew Haigh |
| Manus | Andrew Haigh |
| Genre | 2010-tal, Drama |
| Skådespelare | Charlotte Rampling, Tom Courtenay, Geraldine James, Dolly Wells, David Sibley, Sam Alexander, Richard Cunningham, Hannah Chalmers, Camille Ucan, Rufus Wright |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 405 |
| Filmnummer | 114690 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Så här intelligent, välspelad och vacker borde all film vara.
Seg och långdragen film utan substans.
En vid första anblick seg och långdragen film utan substans att knyta upp ett intresse kring. Men detta är ett snyggt berättat drama kring två människor som levt ihop under så lång tid men fortfarande finns saker som kan vända upp och ner på en relation. Det är små subtila ögonblick som vid närmare eftertanke blir omvälvande frågeställningar i ett äktenskap som tuffat på i 45 år. Segt film på ett vis, ja kanske, men det är finurligt och stilfullt berättat skulle jag hellre säga. Jag har personligen passerat min 25-åriga bröllopsdag så jag kan väl börja identifiera mig med filmens karaktärer åtminstone snart. Betyget blir en stark 3;a, 3+
snyggt skådespel med helt meningslöst innehåll.
Grått, segt, känslolösa långsamma människors trista äktenskap...sömnpiller!
Asså Charlotte Rampling, bäst i test som alltid. Kanske sänker till en trea senare, pga faktiskt lite väl understated i längden, men just nu en fyra för bra skådespeleri och relationsdrama.
Fint skådespel (såklart) men jag hade faktiskt hoppats liiiite mer på att det skulle bli häftigare gräl, större konflikt. Men den dära slutscenen väger ju upp filmens alla tillkortakommanden. Nöjer mig med en stark 3:a.
Utsökt spelad, lågmäld vardagstragik och om livslögner och självbedrägerier. Rampling är storartad, likaså slutscenen.
Stark skildring av ett äktenskap, men aningen för grått och långsamt för att det ska väcka engagemang
Lågmält och hjärtslitande! Slutscenen slår hårt och skoningslöst.
